ingen större skillnad.
Den här bloggen är död. Död och begraven. Ett ensamt och övergivet barn. En halt räv i en bur. En sill i en sillsallad. Eller som Ida skulle sagt; som den lilla skinkbiten i den vegetariska pizzan. Typ. Men kollektivet lever och frodas. Förmodligen frodas det mer än det lever, men det pratar vi inte om. Kollektivet har haft besök av vänner, massor av vänner, vänners vänner och okända män. Kollektivet har övervägt julpyntning men icke kommit till skott. Kollektivet har storhandlat, men maten är slut. Det är med andra ord som det alltid har varit.
